torsdag 9 april 2009

Näckrosdammen


Näckrosdammen är den andra av fyra böcker skrivna av Annika Thor som handlar om Steffi, 12 år gammal och Nelli, 7 år gammal, två judiska flickor som skickas till Sverige från Wien av sina föräldrar i augusti 1939.

Avsikten var att föräldrarna skulle komma senare när hela familjen fick inresetillstånd till Amerika. Flickorna bodde för tillfället med fiskarens familjer på en ö i Göteborgs skärgård. Steffis fosterföräldrar var tant Märta och farbror Evert Jansson. De älskar henne men tanten var medlem i Pingstkyrkan och mycket sträng. Kriget började. Flickorna skickades till folkskolan. Föräldrarna väntade i Wien för tillståndet men det fick de inte. Sommaren kom och på grund av Steffis bra betyg skulle hon fortsätta på läroverket. Förhållanden för judarna i Wien blev värre.

Boken är skriven från Steffis synpunkt. September 1940 är Steffi 13 år gammal och det är dags för Steffi att flytta till staden för att börja på läroverket. I början bor hon med familjen Söderberg, en läkarfamilj vars dotter har vuxit upp och flyttat och hennes rum står ledigt. Familjen Söderberg hade bott på ön med Steffis fosterföräldrar som sommargäster och Steffi erbjöds att bo med familjen. När hon kommer fram till lägenheten blir hon besviken för att hon inte får bo som familjemedlem utan som inackordering. Livet är dock ganska bra. Lägenheten är stor och hennes rum är trevligt. Hon får rasta familjens hund Putte. Framförallt älskar hon läkarens 18 årige son Sven.

På skolan är förhållandet med klasskamraterna och lärarna inte alltid lätt. Det finns en annan judisk flicka som heter Alice och Steffi vill bli vän med henne. Men Alice vars familj är mycket rik och bor i ett av de största husen i Göteborg, avslår Steffi. Harriet och Lilian är klassens drottningar. De flesta flickorna i klassen vill vara med dem och alltid samlas en klunga runt dem. De är nyfikna på alla klasskamraters pojksällskap och när de ser Steffi och Sven tillsammans utanför skolan vill de ta reda på allt om Steffis kärlek. Sedan blir Steffi rädd att Harriet och Lilian ska sprida ut historien runt hela klassen. Steffis bäste vän heter Mai. Hon tycker inte om drottningarna. Apekatter kallar hon dem. Mai bor i en etta i arbetarklassområdet Majorna. Maj har svårt med matematik och när Steffi erbjuder sig att hjälpa henne, bjuds Steffi att följa med hem till hennes lilla lägenhet där det bor nio personer i ett rum och kök.

Några av lärarna är snälla. Hedvig Björk, Steffis klassföreståndarinna, undervisar dem i matematik och biologi. Hon tycker mycket om Steffi eftersom hon är duktig och begåvad i dessa ämnena. Tyska läraren däremot, som heter Fröken Krantz, kallas häxan av eleverna. För Steffi börde tyska bli lätt eftersom språket är hennes modersmål, men istället har Steffi svårt. Hon kan inte förklara grammatiska regler eftersom hon bara vet vad som är rätt. Och Fröken Krantz anmärker på hennes wienska uttal. ”I skolan talar vi ren tyska som i rikshuvudstaden Berlin”, säger fröken.

Värst är Magister Lundkvist som undervisar geografi. Han är en riktig nazist. I klassrummet säger han att judarna är ”ett främmande element i Europa”. Maj protesterar och både flickorna reser sig och går ut ifrån klassrummet. Läraren blir mycket arg och hotar dem men till slut händer ingenting.

I staden det finns många frestelser, till exempel, bion. En lördagskväll går Steffi till bion med Harriett och Lilian. Filmen som heter ”Till vi mötas igen” är barntillåten. Men på väg ut möter de fröken Holm, postkassörskan på ön. Fröken kommer att berätta för hela ön och senast på tisdag når nyheten tant Märta.

När Steffi kommer tillbaka på besök till ön, vill tanten ha ett litet samtal med henne. Steffi erkänner att hon har sett en film och har varit på en konsert. Hon tänker att hon inte hade gjort någonting fel. Steffis föräldrar har tagit flickorna till filmer och konserter och de var inte dåliga människor. Men världsliga nöjen är inte tillåtna för medlemmar i Pingstkyrkan. Märta söker ”vägledning”. Hon ska tala med Gud och Steffi och Märta kommer överens om vad Steffi får göra.

I läkarens lägenhet bli livet besvärligt. Doktorinna vill presentera Steffi för sina vänner. Men det är ingen inbjudan. Steffi tvingas klär på sig en mörk klänning och vitt förkläde för att servera middagen, och till slut presenteras hon för gästerna som stackars flyktingbarn. I slutet av november kommer en brev från Wien som förklarar att hans föräldrar får resa till Amerika om två veckor. Sedan hör hon ingenting. Under jullovet besöker Steffi tant Märta och farbror Evert. Strax efter kommer ett annat brev från Wien. De har inte rest. Mamma har blivit sjuk av lunginflammation.

När Steffi kommer tillbaka till staden blir hon inbjuden att äta middag med doktorsfamiljen. De pratar om Steffis mammas sjukdom. Snart kommer hon att bli bättre och sedan kan de resa, säger doktorn. Men det är inte sant. Steffi blir arg. De fattar inte hur det verkligen är för judarna i Wien. Sven försvarar Steffi. Efter måltiden vill doktorn och hans fru ha ett samtal med henne. Doktorn är rädd för att grupper som protesterar mot tyska illgärningar vill dra in Sverige i kriget och sedan kommer landet att invaderas. De vill inte har gräl i sitt hus. Steffi bör inte lyssna till Svens politik. Hon måste inte vara ensam med honom heller. Synbarligen har de märkt att Steffi och Sven har umgåtts för mycket.

Under vårterminen får Steffi större problem i skolan. Hon anklagas falskt av fusk i examen. Hon flyr tillbaka till ön. Maj och Hedvig Björk åker till ön och förklarar att skolan vet att hon var oskyldig. Men hon vill inte bo med familjen Söderberg. De övertalar henne att återkomma. Hon ska bo i Majs nya trea i Sandarna när hon flyttar dit i mars. För tillfallet får hon bo i fröken Björks lilla lägenhet i Johanneberg.

Men varför heter boken Näckrosdammen? Bakom Stadsgalleriet i Göteborg ligger en stor damm där det växer näckrosor. Steffi brukar sitta och fundera på bänken vid dammen.

Inga kommentarer:

Bit coin futures trading

The BitCoin mania reminds me of tulip mania. I might be mistaken, since a currency has a value as a medium of exchange as long as enough peo...